Om Mig

Jag föddes 1970 i södra Helsingfors och mina två första skolor hette Cygnaeus lågstadium och Svenska normallyceum. Efter studentexamen studerade jag journalistik och kommunikation vid Helsingfors universitet. Jag skrev mitt första manus 1996 och inledde min bana som lärare och dramaturg i början 2000-talet. Sedan dess har jag fortsatt att skriva och utveckla fiktiva berättelser. Jag har även skrivit facklitteratur i diverse ämnen som till exempel sportspel och modern teaterkonst. I min kreativa praktik är jag intresserad av teman som utanförskap, identitet och makt.

I dag är jag också överlärare vid yrkeshögskolan Arcada i Helsingfors där jag ansvarar för kurser i manus och regi. Under åren 2006–2016 var jag lärare och koordinator för ett utbytesprogram mellan Afrika och Finland, en upplevelse som förändrade min världsbild och framförallt min syn på berättelser och representation. Detta ledde mig in på doktorsstudier vid Helsingfors universitet där jag disputerade 2019 med avhandlingen Making the Strange Familiar: the Functions of Empathy in Intercultural Film Narrative. Avhandlingen fokuserar på empatins funktioner i interkulturella berättelser och jag vill fortfarande veta mer om hur berättelser berör oss känslomässigt och hur vi kan känna de som är främmande.

Jag motiveras av nyfikenhet och kärlek. Jag är fortfarande pojken i den mörka biografsalongen som vill veta hur berättelsen slutar. Varje dag förbluffas jag över hur berättelser får oss att se bekanta fenomen i nytt ljus och hur berättelser kan få det som är främmande och konstigt att te sig familjärt. Därför är jag övertygad om att berättelser är bra för oss. Berättelser är en slags handbok i levandets konst. De påminner oss om vår gemensamma mänsklighet, om vår koppling till naturen, till universum och längre bort. Berättelser är speciellt kraftfulla då de görs till filmer. Sevärda filmer gör våra liv bättre.

När jag vill rensa mitt sinne springer jag långsamma maratonlopp eller så roar jag mig med vinterbad (tips: kom ihåg att andas djupt). Till en öde ö tar jag med mig Rolling Stones-albumet Exile on Main St. och några hundra andra album. Sedan 1993 heter min livskamrat Petra. Våra tre finaste berättelser heter Hanna, Alex och Noel.